Idag följde jag med Annika till stallet där hennes häst står. Det stog två tinkrar där som stallägaren hade och hon ville ha någon som kunde hjälpa till med dom 1-2 dagar i veckan. Så dom tänkte vi hälsa lite på.
B som har tinkrarna var jätte trevlig och hennes hästar med. Vi hälsade på dom i hagen och dom var såå snälla och vackra! Ena såg verkligen ut som en riktig drömhäst, jag vart lite kär faktiskt. Så vi bestämde att vi skulle rida ut tillsammans när jag hade slutat skolan och om jag har tur så får jag komma och pyssla med hennes hästar ibland. Åh, det skulle vara så härligt!

Bilderna är tagna från google så det är alltså inte dom tinkrarna jag var hos idag.

Det är så kul att jag har fått en massa erbjudanden om att komma och rida deras hästar. Och det vill jag verkligen. Jag skulle kunna nöja mig med att bara vara runt hästen, borsta, mocka och annat. Gordon var mitt allt. Han gjorde det lättare att gå upp på morgonen eftersom att jag visste att jag skulle se honom den dagen. Och det gör ont i mitt hjärta att jag inte kan det längre. Jag saknar Gordon så jävla mycket. Jag saknar att åka till stallet och bara vara där tillsammans med hästarna. Det var mitt liv.